Jag var ute och fyllde på min kaffekvot och när jag kom in till rummet var Space borta. Ångesten grep tag i mig med järnhand. Var hade hon tagit vägen? Hade elaka aliens tagit henne?

Kolla var jag hittade henne....

fortfarande. Vi börjar bli riktigt riktigt bra på det.

Min lilla docka kräktes just upp sin kvällsmat. Åh så spännande....

Space har börjat sin nedräkning, så natten lär bli lång. Kan vi inte hoppas på det?

Hon flåsar och hässjar. Stackars, stackars lilla älsklingen...

Teal fick 9 fina valpar under morgonen. 7 grabbar och 2 grebbor. Bra jobbat och stort lycka till med små ungarna!

Själva hoppas vi på någon form av valpning. Space mår bra och alla ni som är gulliga och hör av er för att stötta och peppa är bara för rara. Jag LOVAR att börja blogga när jag ser att det händer något. Innan dess kan jag tyvärr inget mer göra än som ni...VÄNTA.

Jag ska gaska upp mig och sluta vara domedagsprofet! För bara se såååå underbara hon är min lilla gull-bulla!

Fotot taget av Photomic!

Jag börjar få onda aningar. Space har aldrig tidigare gått över tiden och imorgon är det 63 dygn från sista parningen.

Det händer inget alls här.

Mycket onda aningar....

Jag har ju alltid upplevt attstaga och stabilitet är några av de viktigaste hörnstenarna i retrieverarbete. Att lugnt kunna vara passiv och väntande tills dess att det ärdags för arbete. Med Space har jag sällan behövt träna det och antagligen är det väl det hon vill poängtera för mig.

Stadga och lugn passivitet bheöver ju nämligen även föraren besitta och den här föraren kör hellre med turbogas än hållande broms. *harklar mig*

Space anser alltså att hon ska föregå med gott exempel, inte bara för mig utan även för valparna själva OCH deras tilltänkta ägare. Så klurigt uträknande är hon min svarta! För inte kan det väl vara illa uttänkta efterkonstruktioner till varför vi måste fortsätta vänta på våra bebisar?

ALDRIG!

Men några valpar bistår hon oss inte med ännu, så jag har gott om tid till fler efterkonstruktioner...*knåpar på*