Direktlänk till inlägg 4 juli 2010
DNA-tester är en het potatis i många raser och för många rasklubbar. I svallvågorna efter ett nytt test genomförande kan man finna både vrakved och slutligen hel stiltje. Jag ska sluta skriva omskrivningar för verkligheten, men lite poesi måste man tillåta sig.
Sedan hundens genom blev kartlagt med hjälp av boxern Tasha har det kommit fler och fler DNA-test på marknaden. Många raser kan skatta sig lyckliga sedan korrekta mutationstester kommit. I egen talan kan jag bara säga vilken gudagåva PLL-testet varit för minibullarna. Prcd-PRA har jag redan testat mina labbar för och svarta labradoren Space är dessutom testad för CNM och mina bedlingtons alltid testade för koppartoxikos.
Det är med all den här vanan av tester och med erfarenheten av vad testerna kan leda fram till som jag vill säga ett par ord i frågan om DNA-testerna som ett verktyg för uppfödaren. Vi ska inte glömma att det faktiskt är för uppfödarna som den verkliga vinsten med DNA-tester ligger. Visst kan det vara trevligt för den enskilde hundägaren eller för den enskilda hunden att veta ett enskilt resultat, men det är i hjälpen vid avelsplanering som man verkligen kan finna stora plusvinster!
Med ett mutationstest kan man enkelt avgöra vilka hundar som är genetiskt drabbade (alltså affecteds) om de innehar en uppsättning av den sjuka genen (carriers som inte själva kan utveckla sjukdomen) eller om individen helt saknar det sjuka anlaget (clear). Med enkel recessiv nedärvning innebär det ju att man kan para clear hundar med alla andra varianter, åtminstone i teorin eftersom vare sig SKK eller djurskyddslagen tillåter avel på genetiskt sjuka hundar, men låt oss hålla oss ett tag till teorin. En clear hund lämnar ALLTID ett friskt anlag vidare till sina avkommor. Det är nog så gott, men om man resonerar som så att man bara vill para clear med clear för att på så sätt vara 100-procentigt säker på att få fria avkommor, då är man farligt nära gränserna för inavelsdepressioner och genetiska flaskhalsar.
För många uppfödare, som kanske är helt obekanta med DNA-tester eller som är helt nya med uppfödning kan valet tyckas solklart. Givetvis ska man bara para bärarfria hundar med varandra, då får man ju inga sjuka eller bärare. Det är om man tar saken ett par steg längre som man ser de verkliga problemen. Få raser har tillräckligt stor avelsbas eller population för att man skall ha råd att slå ut bärare i avel. Genom att exkludera bärare så har man strypt tillgången på värdefull genetisk variation, något som faktiskt är den konkreta orsaken till ärftliga sjukdomar från början.
Låt mig ge ett högst konkret exempel. Säg att hane X befinns vara Clear. Han är på alla sättt en bra individ och lånas ut frekvent i aveln. Han får 30 kullar efter sig. Hane Y däremot får testsvaret carrier och ägaren tar honom omedelbart ur avel eftersom han bär på ett sjukt anlag, istället för att se att han faktiskt bär på ett friskt anlag också. Bara genom att titta på dessa två djur kan vi konstatera att vi förlorat mer än hälften av vårt avelskapital. Hane Y får inga avkommor och i nästa generation har vi bara hane X:s avkommor att ta del av.
Givetvis är inte avelsbasen så här snål, men slutsatsen är att om uppfödarna överanvänder de hanar som testas clear istället för att fortsätta välja hanar på andra premisser än svaret av ett DNA-test så har vi snart målat in oss i ett hörn. Ett hörn fyllt med kusiner, halvsyskon, sysslingar och en helvetes ökning av inavelsgraden inom rasen.
Att ha tillgång till ett DNA-test inom en ras är ett fantastiskt verktyg - OM man vet att nyttja det rätt. Om uppfödarna får upplysningar, kunskap och insikt i värdet av att fortsätta använda bärare, annars är frågan om det inte varit bättre för rasen i sin helhet att varit utan testet. Jag hoppas att alla de raser och rasklubbar som får ett nytt test vågar ta ställning för bärarna och deras oerhört viktiga roll i avelsarbetet. Givetvis ska testet uppmuntras, för ju fler hundar som testas desto bättre urval har man ju och desto större kunskap får man. Kunskap är makt och med makten att välja rätt kan vi som uppfödare fortsätta verka för sund hundavel med god genetisk variation!!
När man som uppfödare planerar en kull så är ju huvudsyftet att man ska få valpar, men bakom valet av vilken hane och vilken tik som ska användas är lite mer utförligt än att man bara väljer på slump. Jag tänkte jag skulle berätta lite grann om hur j...
Vi var i Tyskland i helgen, jag och underbara lilla B. Givetvis var det show som stod på schemat och den här gången på Westfalenhallen i Dortmund. Westfalenhallen ligger mitt inne i Dortmund och har den stoooora fotbollstadion Signal Iduna Park som g...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 | ||||||
5 | 6 | 7 |
8 | 9 |
10 | 11 | |||
12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 |
|||
19 | 20 |
21 |
22 |
23 | 24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 | 29 |
30 | 31 | ||||
|