Det har blivit populärt bland våra uppfödare att utnyttja SKK:s fantastiska tjänst Avelsdata. Där kan man finna oerhörda mängder information om sin ras, tilltänkta aveldsjur och avelsstrukturen hos sin ras. En av de flitigast använda funktionerna är den s.k provparningen. Här kan man alltså knappa in registreringsnumret på två hundar varpå programmet räknar ut inavelsgraden på den tilltänkta kullen. Folk knappar på som tokiga och närhelst inavelsgraden hamnar på noll så jublar man högt av lycka. 

Det blir lite grann som att säga att man kan köra bil bara för att man kan gasa, bromsa och styra. Man har de grova styrmedlen men man har inte insikten i HUR man ska använda sig av dem.

Jag tycker att det är enormt positivt att folk försöker, jag tycker att det är jättebra att folk vill och jag tycker det är fruktansvärt ledsamt när man bara går halva vägen. Med halva vägen menar jag att det enda man faktiskt gör är just att kolla sin egen kull. Man kollar inte barnbarnsdiagrammen som ger en utmärkt fingervisning om vart rasen är på väg och vilka "linjer" som kanske tenderar att överanvändas. Många klubbar slutar att fokusera på den effektiva populationsstorleken och målet att försöka öka denna, man går liksom bara halva vägen. Istället för att aktoivt arbeta FÖR en ökning av popultaionsstorlekn så nöjer man sig med att mäta den och anteckan måtten. Det är en bra metod, men inte lösningen på inaveln inom våra rasrena hundar, allra särskilt dem i små populationer.

Inte heller väljer man att ta del av informationen om inavelsgraden under de senaste åren. Det här gör att man missar en av de stora poängerna nämligen "1. Inavelsgraden i en population kommer att öka kontinuerligt eftersom djuren i populationen är mer eller mindre släkt med varandra. Därför är det inte korrekt att tala om att sänka inavelsgraden. Däremot kan man genom planerat avelsarbete minska inavelsökningen, d v s förhindra att inavelsgraden ökar i lika snabb takt." (Per-Erik Sundgren, Lathunden en analys)

Att ha en nollvision på en enskild kull är bra i sig, men inte alltid en långsiktig lösning på en inavelsökning inom en population. Det kan faktiskt vara bättre att på den enskilda kullen få en högre procentsats för att utjämna en matadoravel på en obesläktad individ. Man glömmer gärna det här. Låt oss hoppas att ju fler uppfödare som tar för vana att beräkna inavelsgrader desto fler kommer att vilja sätta sig in i avelsstrukturer och den långsiktiga avelsplaneringen detta innebär.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man som uppfödare planerar en kull så är ju huvudsyftet att man ska få valpar, men bakom valet av vilken hane och vilken tik som ska användas är lite mer utförligt än att man bara väljer på slump. Jag tänkte jag skulle berätta lite grann om hur j...

Det börjar ju som bekant arta sig till valptider här hemma i huset på landet. Ayla har nu gått 4 veckor och Jenny som är hennes fodervärd rapporterar flitigt att man ser en liten putmage och att hon inte riktigt ännu vågar säga säkert att hon är dräk...

Det var länge sedan jag skrev i bloggen , det ska medges men jag hoppas i alla fall att den långa skrivkrampen lagt sig och att jag kan fylla bloggen med blandade inlägg igen.     Kloka Ayla som valp   Vi kan väl börja med det allra roliga...

  Bacon är en värdsvan resenär, vi har rest många mil ihop och jag har en stor trygghet i hennes mentalitet och hennes stora personliga trygghet. Hon bryr sig föga om ifall resan går via 20 timmar i bil till England och Cruft's eller via 3 timmars...

Vi var i Tyskland i helgen, jag och underbara lilla B. Givetvis var det show som stod på schemat och den här gången på Westfalenhallen i Dortmund. Westfalenhallen ligger mitt inne i Dortmund och har den stoooora fotbollstadion Signal Iduna Park som g...