Förr i världen var vintern och blöthösten ett rejält problem för mig, min sinnesro blev kraftigt decimerad av irritation över all den kraft och tid som gick åt till att hålla bedlington tassar torra, rena och tovfria. Varenda promenad innebar en halvtimmes efterspel i torkning av päls, plockande av kvistar i mjuk ull eller rena fotbad med tillhörande föning.

50 cm snö hade inneburit hel igensnöade hundar som vägrat röra sig efter 200 meter och en TIMME i duschen och på bordet med fön och balsamspray. Idag innebär 50 cm snö dubbel motionsbörda för 15 kilo minigris som vägrar låta sig besegras av futtig snö när labbarna plöjer vidare. En ren lycka för en muskelproduktiv matte. Bacon kämpar som en liten envis röd gris och somnar därefter gott framför kaminen, helt torr utan röda tassar bara 15 minuter efter ankomst till hemmet och helt utan mina mattliga omsorger.

Ni ser: det finns fler skäl att byta ras... Och dessutom har jag fått film av Torben och Vanessa. Ni ser tydligt min lilla fröken, det är hon som kissar, gäspar och är den allra vackraste.