Du som läser blogg, vem är du? Ett intresse ett namn, en bloggplats, en hemsida?

Jag är så vansinnigt nyfiken. Säg hej och visa vem du är!

Jag är ju tämligen extrovert till min läggning. Jag har svårare att hålla käften än att bekymra mig om vad folk tänker/tycker om mig. För det mesta that is.

Ibland tar jag mig en stund och funderar över mig själv.

Varför känns det fortfarande som om jag är 23? Varför tror jag fortfarande att något fantastiskt kommer drabba mig? Hur kommer det sig att jag alltid blir så häpen när jag konstaterar att jag är 37-årig trebarnsmamma med eget företag, hunduppfödning och ansvarsfrågor?

Jag som i min upplevelse av mig själv är typ 23 och student? Jag har nog kanske tappat ett par år på vägen???? Det är ju tur att Anna finns och påminner mig om min ålder: medelålders minsann. Om det inte varit Anna, så hade jag fått ett berömt Hanneutbrott och skrikit otidigheter!

Jo, det är ju det. Folk tror att de sett mig arga. Jag kan ganska lätt räkna upp folk som faktiskt gjort det. Låt mig börja: min mamma, min skolkamrat Camilla (8 stygn i skallen...), Jonas, min älskade storasyster, Lina (vän och kollega), Anna-Greta (vän och uppfödaramazon)  Hmmm...något sådant typ. Jo och så var det ju den där mannen ur mitt förflutna...vår relation var stormig och det bästa var grälen. Fullständigt magnifika gräl! Högljudda, temperamentsfulla och uttömmande. We made up just perfect! *ler*

Ibland önskar jag att jag vore som Anna, som Jonas, som Maria, som Krus, som XXX... listan fortsätter. Men det skulle väl inte vara jag helt enkelt. Jag får väl fortsätta vara den: medelålders tråkmamma med den bästa tiden bakom mig och ett humör som får Gud fader själv att gråta...

Nog med navelskådning. Ha en trevlig helg alla därute!

Härliga, spontana, framåt och välskötta Chico var på besök igår för sin vårfrisyr.

En liten bild från besöket för att glädja ett par av mina bloggbesökare. *ler*

Som ni nu redan känner till är jag morgonpigg. Det är dottern med, så för att få egen tid utan barn måste man alltså pusha sitt vaknande lite till. Jag är alltsom oftast vaken vid halv sex, men nu har dottern börjat smyga sig på. Hon vaknar nog bara en kvart senare. Det betyder att jag nog måste börja ställa klockan, jag vill så gärna ha en timme själv först. Njutningstimmen!

Nåväl, jag flydde huset för en morgonpromenad med hundarna istället. Bacon HATAR när Yihoo är med. Hon tjurar vid min sida och vägrar springa en enda cm. Hon kan tjura länge - hon är ju trots allt en bullterrier. Ropar man på Yihoo under den första delen av promenaden, så går Bacon helt sonika hem. Vänder på klacken och vägrar både mutor och hot. Helt döv springer hon med bakåtstrukna öron och slängtrav med svansen under sig hem...hem till sin älskade farstubro.

Jag är däremot en ganska lättlärd matte, så antingen får hon nu ett koppel på sig eller så ignorerar jag den vita den första delen av promenaden. Så vi traskade på och Space min älskade fina 9-åring var vassast av dem alla. Först nere vid sjön kunde Bacon sluta tjura oich badade lika frenetiskt som labbarna. Då bestämde sig Yihoo för att tjura. Hon gillar inte vatten, hon AVSKYR vatten. Jag tror att det är just det faktumet som glädjer Bacon mest. Hon har aldrig badat lika mycket som nu, allt för att slippa undan den äckliga danska systern.

Hayley är tung nu. Hon vill inte gärna göra tjurrusningarna. Så hon simmade lugnt och tankarna hamnade osökt hos mammasim. Det gick jag på när jag väntade Ruben. 10 tjocka gravidmagar som flöt som halva jordglobar i en varmpool - det måste varit en syn. Hayley simmade så fint, kom upp, ruskade på sig och placerade sig snabbt vid min väsntra sida för skydd mot bullprojektiler.

Nu sover de alla trötta i hundrummet.

Ha en fin dag idag och tänk på att ikväll börjar helgen!!!