Sveriges veterinärförbund säger så här:

Följande står att finna på SKK:s hemsida (www.skk.se)

Angående kastration

I många andra länder är kastration av hundar ett vedertaget sätt att lösa problem med lösdrivande och ägarlösa hundar. I Sverige är sådana hundar mycket sällsynta och därför heller inget argument för kastration. Trots det kan Svenska Kennelkubben (SKK) notera en ökning av antalet kastrationer som utförs på hund. Med anledning av detta vill SKK uttrycka följande:

• Det är oroande om ett stort antal hundar kastreras i tidig ålder, utan medicinsk eller annan indikation, och på så vis utesluts från avelsarbetet långt tidigare än en utvärdering av hundens eventuella avelsvärde kan göras. Eftersom många hundraser idag består av små populationer motverkar denna begränsning av avelsbasen SKKs uttalade intention att avel ska bedrivas på ett långsiktigt och hållbart sätt. 
• Förändring av mentalitet och andra egenskaper bör ske genom ett välplanerat avelsarbete. Försök att förändra beteenden genom rutinmässig kastration kan därmed inte stödjas av SKK. SKK vill understryka vikten av att rasklubbar och uppfödare ger valpköpare relevant information om den aktuella hundrasens mentalitet, beteende och aktiveringsbehov innan köp. 
• Det är att betrakta som en mycket negativ utveckling om den svenska traditionen att utbilda och träna hund, för att på så vis säkerställa en god relation mellan hund, hundägare och omvärld, ersätts av kirurgiska ingrepp som ett försök att göra hunden mer hanterbar. 
• I de fall hundägaren överväger att kastrera sin hund ska operationen föregås av en diskussion initierad av veterinären angående såväl för- som nackdelar med ingreppet Om avsikten är ett försöka att komma till rätta med ett problembeteende hos hunden, bör djurägaren rådgöra med person som besitter erforderlig kompetens på området.

Jag satte mig ner på rumpan när jag läste anledningarna till varför man ogillar kastration. Som vanligt hajar jag ingenting. Jag är ibland övertygad om att SKK inte alltid lever i full kontakt med de vanliga hundägarna. Förra gången man gjorde ett rejält magplask var då man började snacka om avlägsnande av morrhår som en stympning...fast bara på vissa raser. (Ni förstår väl att det är en stympning på en rottweiler men eftersom det står i rasstandarden på pudel så är det okej. Dubbelmoral????)

Den här gången är det än mer uppenbart. Varför skulle kastration vara ett resultat av ovilja hos uppfödare och hundägare att ha en välfungerande hund i det svenska samhället? Hur kan en kastration av en sällskapshund minska avelsbasen? Har någon på SKK provat att ha små dvärghundshanar inomhus? Varför ska Sverige alltid ha inställningen att allt vi gör så gör vi det bättre? Har USA sämre hundar mentalt för att de kastrerar tidigt? Var finns den utredningen som visar det?

Många frågor och antagligen inga svar. Men häpnaden är stor. Jag kommer fortsättningsvis att rekommendera såväl mina valpköpare som kunder på jobbet att kastrera sina hanar om det är en fundering det själva har.

Jag känner också att jag nog måste lägga mig i den här frågan. Ett brev får nog formuleras med frågeställningar, fakta och egna erfarenheter.

Vad har du för erfarenheter av kastration? Vad anser Du om de nya rekommendationerna?

Man kan läsa i SKK Avelskommittés protokoll från september att Berit Wallin m.fl i ögonpanelen fått genom sitt förslag på nytt ögonlysningsintyg. Här ska veterinären också ta hänsyn till särskilda hereditära sjukdomar samt ge konkreta avelsrrekommendationer. PÅ pappret låter detta utmärkt, meen jag hyser nog viss skepsis tills dess att jag sett blanketten till fullo och tills dess att jag sett HUR olika veterinärer kommer att fylla i den.

Visst är det bra med veterinär expertis, men man får aldrig glömma att de flesta veterinärer inte är uppfödare och sålunda INTE behöver ta hänsyn till alla aspekter i avelsarbetet. Få raser är så lyckligt lottade att det enda man behöver ta hänsyn till är ögonlysningsresultat.

Vill du läsa mer om detta nya ögonlysningsintyg så har du mer info här:

§ 99 Förslag till nytt ögonprotokoll inkl. generella avelsrekommendationer
Förelåg förslag till nytt ögonprotokoll som på baksidan bl.a innehåller förklaring till ögondiagnoserna samt i några fall generella avelsrekommendationer. Förslaget har utarbetats av en arbetsgrupp inom den svenska ögonpanelen, bestående av Berit Wallin Håkansson, Lennart Garmer och Inger Jansson. Berit Wallin Håkansson redogjorde för bakgrunden till det nya ögonprotokollet. Nuvarande svenska ögonprotokoll har inte alltid accepterats utomlands och sedan ett år tillbaka finns tydligt uttalat önskemål från övriga nordiska länder om att även Sverige bör övergå till ECVO (den europeiska föreningen för ögonveterinärer) intyget. Den svenska ögonpanelen har dock, liksom den brittiska, valt att inte gå med i ECVO bl.a på grund av divergerande åsikter avseende vissa av de tillämpningsanvisningar som gäller för ECVOs ögonintyg.
Det nya föreslagna ögonprotokollet är i avseende på själva intygsdelen (framsidan) snarlik det europeiska, som ECVO utarbetat. Däremot är texten på baksidan av protokollen inte densamma. Efter ingående diskussion beslöt AK om smärre justeringar i de avelsrekommendationer som lämnas på protokollets baksida och uppdrog därefter åt Berit Wallin Håkansson att tillsammans med kansliet slutföra arbetet.

samt en bild på det internationella intyget som fått utgöra förebild för vårt nya nordiska.

Gulan var på ögonlysning hos Eva Gustavsson i Ljungby. Hon hade liksom mamma finfina ögon, så nu är vi ett steg på väg mot avelsdebut. Dessutom fick vi ett positivt svar från tilltänkte kavaljeren, vilket också gladde mig mycket. Han kommer ur en kull med alla mentalbeskrivna och alla med fina höfter och ed-resultat. Kan bli riktigt roliga arbetshundar ur den här kombinationen tror jag!

Gullan hade fina små friska grisögon med bra glimt i, sa veterinären. Hjärtat var prima och huden likaså. Men kisseriet var det liksom lite sisådär med. En begynnande UVI eller kanske vaginos satte P för våra planer att mäta kreatinikvoten, men men. Vi får ta en tur antibiotika och pröva igen. Nog med nålar tyckte Bacon som också fick sin ettårsvaccination.

Dessutom så var Anna med Elmo med också, vi behöver ha någon som håller koll på oss jag och Gullan. Elmo hade fina grodögon och är nu redo för sina avelsplaner. Heja Elmo skriker vi som ska ta med den bruna nakna grabben till Finland. Jonas har lovat att visa honom riktig sisu bland de finska damerna!

Hej alla morgonpigga!

Igår var en underbar dag. Jag fick en stor TJOCK! tidning hem med foton och kritiker på alla deltagande hundar på bullterrierspecialen i Eskilstuna i augusi. Riktigt rolig kvällslektyr och åh vad fina de är. Jag ÄLSKAR bullterriers och min egen lilla docka var med på hela tre ställen. Hon är ju förstås den allra finaste...

Jo, sedan hade Ken Lundahl, mailat mig och berättat att Bjuv sätter in ett extra MH i november, så nu kunde både Hayley och Bacon få en plats. Klart vi accepterade denna fina förfrågan. Det ska bli såååå kul att få gå MH med mina töser. Undrar vad som döljer sig bakom det gula pannbenet och i det bulliga hjärtat? Jag återkommer med resultat och beskrivning senare.

Sedan fick jag fina bilder på Milo igen, matte Elin är frekvent med kameran och jag tycker det finns en alldeles särskild själ i just den här bilden.

Jag har ju planer på att para Hayley då hon löper till vintern. Det kommer helt enkelt att bero på när i vinter hon löper. Om hon beslutar sig för att hålla sitt löp så att jag kan para henne i januari eller runt den tiden, då känner jag att tiden är rätt för att ta en kull. Då hinner hon ju bli nästan 2 år då valparna föds.

Man har olika kutym och vanor inom olika raser. Inom labradorerna skiljer sig kraven på tikens meriter högst väsentligt mellan jaktprovsfolket, utställningsfolket och de andra mittemellan. Åtminstone är det så jag upplevt det. Jaktfolket ställer krav på meriter på jaktprov såväl som sunda höfter, armbågar och PRCD/PRA-resultat. Utställningsfolket verkar vara mer inne på titlar och meriter i utställningsringen istället och dessutom verkar man kika en hel del på tikens ålder, med detta menar jag inte att man struntar i höfter eller armbågar!!!

Det betyder att man får ta seden dit man kommer och anpassa sig efter gällande bruk. Emellertid kan jag inte säga att jag alltid är så bra på att anpassa mig. Jag tycker t.ex att ett MH, en utställningsmerit, ett viltspårprov, A-höfter, ED ua, PrcdPRA fri och CNM-testad clear är en bra grogrund för en tik att avla på. Att tiken sedan kommer ur en kull med väldigt bra leder, efter en mamma som i stort sett bara lämnar väldigt bra leder och att en stor del av hel-och halvsyskon på mödernets sida är minst sagt välmeriterade lägger jag på bonusposten.

Jag pratade med Kerstin på kennel Järabackens. Hon har i mångt och mycket samma filosofi som jag då det gäller labradoren. Hon vill också se mer på en helhetsbild och föda upp arbetande labradorer för ett aktivt liv, oavsett om det är på lydnadsplanen, i spårlina i skogen eller på fältet med hagelbössan. Jag har inte pratat med Kerstin tidigare, men eftersom jag spanat in en hane som hon fött upp så ville jag höra hur hon tänkte kring avel och om jag möjligen kunde få låna hennes kille: Järabackens Jive eller Jack som han kallas. Det blev just ett samtal om avelsvärden och tankar kring uppfödning. Jag hoppas att Jack tar sin etta i nkl nu i helgen, för hans stamtavla går inte av för hackor och med den här exteriören så tror jag att han kan vara rätt kille för Hayley.

Vi får se vad Kerstin bestämmer sig för och vi får se när den gula löper. Men håll med att han är vacker! (fotot snattade jag från www.jarabackens.se)

Det är fler och fler raser som nu levt sina första 5 år med RAS och jag är övertygad om att det gjort en stor skillnad i de flesta raser. I några raser har det kanske mest skapat debatt och gett uppfödarna nya infallsvinklar. Det är förresten inte "bara", det är en början till förändring och utveckling att hamna i diskussioner och debatter.

RAS, avelsstrategier för Hannoveransk Viltspårhund

I andra raser har man nått snabba och stora förändringar, förhoppningvis till det bättre. Ibland har jag oroat mig en smula över att vissa rasklubbar skrivit så tajta RAS och satt så hårda krav på sina uppfödare och planerade kullar att det kommer vara omöjligt att leva upp till annat än genom att slutligen bedriva stenhård linjeavel (förvisso på omporter, men effekten blir den samma). Man kan kanske också behöva se lite i backspegeln och fundera på om de åtgärder man vidtagit står i proportion till problemet. I vissa fall kan man också konstatera att rasklubbar kör helt fast genom att bara fokusera på ett ENDA hälsoprobelm och helt glömt bort att scanna av den vanliga hundägaren och försäkringsstatistiken efter andra problem.

RAS - Rasspecifika avelsstrategier för bedlington terrier

Inom bedlington terrier så var vi två drivande krafter bakom RAS - jag och Malin Eriksson, på kennel Isotop's. Från början ingick även Eva på kennel Top MIx, men hon hade aldrig möjlighet att slutföra arbetet. Givetvis hade vi hjälp av alla de som fyllde i vår hälsoenkät och föregående styrelse hade redan klokt beställt en populationsanalys av Per-Erik Sundgren, så vårt arbete var att dra slutsatser, sammanställa, ta in uppfödarnas tankar och pränta ned det hela. Nästa år ska SKBK revidera vårt RAS och jag måste hoppas att det finns folk i styrelsen som vill och kan detta. Det här uppdraget är ett av de viktigaste uppdragen vi fått till oss av SKK och vi måste ta det på allvar. Att börja i god tid har varit melodin för de klubbar som har ett konsekvent fortsatt arbete med RAS. Jag hoppas att SKBK kommer att visa sin planlagda strategi för revideringen så snart som möjligt. Mitt privata tips är att be samma duktiga tjej som gjort Staffeklubbens webenkät att göra en enkät även för oss (hör ni? Jag ingår i bedlingtonskaran!)

Ett till spännande RAS för er entusiaster

Schäferhundklubbens RAS

Här är jag lite road av på vilket sätt man har markerat ändringar i sitt gamla RAS. Fräckt!

Gulan ska på turné! Tja, för att vara mer exakt så ska hon på utställning. Jo då, ni läste alldeles rätt. Hon ska på utställning i Växjö Tipshall. Jag ställde Space också som liten fjutt, så jag tänkte ta tjuren vid hornen och få en exteriörbedömning av henne. Varför åka längre än till hemmautställningen? Dessutom är ju pappa Lee, vacker som en dag!

Sagt och gjort, anmälan betald och klar så nu väntar en tid av rikligt med mat, schamponerade bad, frekventa kloklippningar (golven är tokhala!) och massor av stå-fint-träning.

Sedan ska hon iväg till leg. vet Eva Gustavsson för ögonlysning tillsammans med bullan som ska ha sin 1-årscheck (patella, hjärta,ögon,hud och njurar). Tur att rutinerade Anna med sina kineser hänger med och håller ordning på oss.

Och så var det ju lite MH vi skulle försöka komma med på. Tror nog att jag låter Gullan vänta till våren, men kör Gulan nu. Slutligen så går träningen framåt, så ett anlagsklassprov i viltspår borde vi också försöka få till innan snön kommer.

Och om allt detta går bra, så kanske kanske jag kan överväga att para lilla fröken. Men bara kanske.