Normgruppens rekommendation
För de tikar och hanhundar som inte kastreras av medicinska skäl rekommenderar normgruppen att en särskild diskussion med ägaren föregår det kirurgiska ingreppet. Diskussionen ska baseras på övervägande av fördelar och nackdelar för den enskilde individen med hänsyn till hundens ras, ålder, övriga eventuella föreliggande sjukdomar, andra djur i hushållet, hundens mentalitet och levnadsbetingelser i övrigt.

SKK är alltså bekymrade av 7% av tikarna och än mindre % andel som kastreras och den påverkan det skulle ha på eventuella avelsdjur. Vi kan göra ett tankeexperiment. Vi tar en ras med stora registreringssiffror: Chinese Crested Dog

2006 registrerades 1010 kineser. Man använde 154 olika tikar och 163 olika hanar.

2007 registrerades 946 kineser. Man använde 228 olika tikar och 144 olika hanar.

2008 registrerades 915 kineser. Man använde 216 olika tikar och 150 olika hanar.

2009 registrerades 1013 kineser. Man använde 238 olika tikar och 170 olika hanar.

2010 registrerades 972 kineser. Man använde 215 olika tikar och 161 olika hanar.

Om man då tänker sig att man man bara gör en snedställning av årtalen och låtsas att man 2010 bara använde individer födda under 2006, 2007 och 2008 så får man följande siffror. Man har då totalt 2871 kineser att använda sig av. Om vi då slarvigt delar dem i två lika stora delar: 50% är hanar och 50% är tikar så har vi 1436 hundar i respektive kön. Det innebär att antalet tikar som befunnits vara goda nog att gå i avel utgör 15% av antalet födda tikar under de senaste tre årens registrerade hundar. Tittar vi på hanar så ser det istället ut så här: 11% har använts i avel.

Vilka slutsatser kan man då dra? Jo att hemma i skogen sitter det mer än 80% av alla registrerade kineser som aldrig kommer att användas i avel men som ur SKK:s synvinkel alltså inte får kastreras eftersom det skulle kunna vara skadligt för populationen. Okej, okej, jag medger vi har ju redan 7% av tikarna borta och något mindra av hanarna. Låt oss säga att där ute finns det cirka 70% av fertila djur som ALDRIG kommer brukas i avel, av olika skäl.

Visst, tänker den insatte och tänker på att en så stor ras numerärt sannolikt aldrig kommer få problem med populationen då det gäller valbara avelsdjur. Därför, mina kära läsare gör vi nu samma analys av en anna ras jag är hemma i: bedlington terrier.

2006 registrerades 73 bedlingtons. Man använde 20 olika tikar och 16 olika hanar.

2007 registrerades 86 bedlingtons. Man använde 25 olika tikar och 17 olika hanar.

2008 registrerades 90 bedlingtons. Man använde 21 olika tikar och 16 olika hanar.

2009 registrerades 67 bedlingtons. Man använde19 olika tikar och 17 olika hanar.

2010 registrerades 57 bedlingtons. Man använde 14 olika tikar och 11 olika hanar.

Då blir det istället 249 möjliga individer att använda, om vi använder samma snedställning och att alla avelsdjur 2010 är födda mellan 2006 och 2009. Vi delar antalet födda djur i två delar så blir det 125 tikar och 125 hanar. Det innebär att 2010 användes 11% av alla tikar och 9% av alla hanar. Med ytterligare 7% borta av tikarna så hamnar vi ändå på att närmare 75% ändå inte kommer att gå i avel.

Jag vill nu att du betänker följande: Tror du att det är championhanen som kastreras? Tror du att det är den hälsoscreenade tiken med det utmärkta temperamentet som ställs på hyllan för avel? Eller tror du att det är familjen Svenssons vilda Kalle som tror han kan häradsbetäcka traktens alla tikar som familjen slutligen tröttnade på och kapade kulorna på?

Vi har ytterligare en aspekt: SKK vet och säger det också uttalat: en uppfödare kan inte KRÄVA något alls av sin valpköpoare. Valpen är en handelsvara likställt med ett kylskåpo. Vill du köpa ett kylskåp och sedan använda det som skafferi, köksbord eller hinder på agilitybanan så får du det. Det innebär ju att man som uppfödare knappast sätter ut presumtiva avelsdjur hos människor som inte själva har lusten att meritera eller kan tänka sig en uppfödarkarriär. Att spela kortet om avelsurval och minskad bredd i tillgänglig population framstår för mig bara som ren skrämselpropaganda och egna åiskter om sakers naturlighet och svenska idéers suveränitet daterade anno Dazumal.

Jag är inte klar med den här analysen, men var så säker på att jag kommer att bli. Jag ska bemöta varenda punkt som AK skrivit om och visa hur illa det haltar med dagens samhälle, hundars välbefinnande och ägarens rätt till ett gott samvete.