kennelskybar

Alla inlägg under juli 2011

Av Hanne Winninge - 21 juli 2011 20:40

men jag kan inte det. Jag kan inte det eftersom min hjärna är helt fyllt av motstridiga tankar som jag inte kan får ordning på. Det har blivit så mycket input att jag skulle behöva göra lite output. Var bättre än i min EGEN blogg?


Jag har haft en hel del läsning att sätta mig in i. Miniatyrvärlden är ny för mig och även om jag börjar ha hyfsad koll på hur den svenska minivärlden är uppbyggd, så har vi ju den internationella världen, där inte minst rasens eget hemland har stor möjlighet att påverka saker.


På det internationella forumet så finns det en pågående debatt om storlek och interbreeds. Interbreeds är alltså när man korsparar bullterrier med miniatyrbullterrier för att öka avelsbasen, förbättra exteriören och minska frekvensen av ögonsjukdomen PLL hos miniatyr bullterriern. Alla valpar registreras som miniatyrbullterrier, oavsett storlek och man kan ALDRIG registrera om en miniatyrbulle till bulle för att den blev större än 35,5 cm.


För mig som jobbat med numerärt små raser länge, så är det självklart att man ska ta emot ny genpool med öppna armar och vara själaglad för möjligheten. Nackdelen är ju förstås att vi får stora minityrer under en period. Jag är villig att ta den nackdelen. Jag tror att interbreeds är en fantastisk möjlighet. I Sverige tillåter vi interbreedparningar i liten utsträckning, Bacons mamma är resultatet av en av dessa parningar. Motståndarna vill göra gällande att med det nya PLL-testet så behövs inte interbreeds längre. Jag håller inte med. Ny avelsbas behövs alltid!!! Motståndarna säger att en miniatyrbullterrier ska vara en miniatyr. Jag säger att en minityrbullterrier ska vara en bullterrier fast liten. Vilket är viktigast: typen eller storleken? Välj själv. Jag tycker inte det är fel att avla på små minis som för mig saknar massa, typ, huvud, kropp och en hel del andra exteriöra bitar samtidigt som vi inavlar i generation efter generation. Det är DITT val som uppfödare att välja ditt tillvägagångssätt. Jag vill bara erbjudas samma möjlighet!


Jag vill kunna få använda mina interbreedparningar, jag vill kunna tro att jag gör en insats genom att utavla och exteriöravla för bulltype och huvud. Min väg att gå är att offra storleken till förmån för det andra. Om du inte tror på den vägen är det helt okej, finn din egen väg, följ din egen röst, men lägg inte all din tid på att stoppa min vision. Den skymmer inte din, den omöjliggör inte din dröm om den perfekta lilla minin helt utan interbreedhundar i sin 7-leds stamtavla.


Låt oss alla leva i en existens där man får finna sin egen väg? Är det verkligen för mycket begärt? För rasens skull, för frihetens skull och för det brinnande engagemangets skull! Vi är inte fiender, vi är inte motståndare, vi är kollegor med samma mål men med olika sätt att nå dem.

Av Hanne Winninge - 20 juli 2011 07:30

Låt oss börja med att säga att jag aldrig mer kommer att besöka vare sig Paris eller Frankrike igen. Den lilla franska jag kunde ska jag snabbt glömma bort och ersätta med något annat mer användbart språk, som kantonesiska, baskiska eller grönländska. Paris är ett smutsigt sunkigt ställe där de lever av andra människors romantiska föreställningar om denna mytomspunna stad och dess legendariska charm. Att dessa fransmän inte drar sig för att pungslå turister på varenda euro må väl möjligen vara hänt men att de gör det hånfullt, respektlöst, oförskämt och jävligt drygt är en helt annan femma. Vilket annat land som helst får hellre mina pengar än att jag lägger 2 cent till på Frankrike!!!! Så det var min inledande passus - notera att jag fortfarande är upprörd trots att det är 10 dagar sedan jag kom hem. Ren ilska vara länge....


Resan startade på torsdagmorgon. Anna och jag shoppade det sista och klev så sakteliga på tåget för avfärd mot Danmark och Kastrup. Inga problem att lasta in oss alla i tåget och som världsvana utställningshundar somnade Bacon och Elmo tryggt. Det blev lite chips, godis och dricka för oss tvåbeningar.


   


Kastrup är en riktigt trevlig flygplats tycker jag. Lätt att hitta på, lätt att nå och jättetrevlig personal. Vi rastade lite hundar och sedan var det så sakteliga dags att checka in. Det var flera hundar på vårt flight som skulle checkas in och eftersom Bacon skulle flyga som bagage, så hade vi egen incheckningsdisk. allt gick bra och det kändes toppenbra att lämna ifrån sig Bacon till mötande flygpersonal som ville hälsa på henne och granska buren innan vi lämnade henne.

Sedan var det dags för säkerhetskontroll och det var ett gäng impade säkerhetskontrollanter som fick se Elmo skutta vant genom metalldetektorn, lös och ledig utan matte. Elmo är en festlig prick!


   


Vi hade en liten stund att kika på saker, äta och för mig att hinna med ett par öl innan flighten gick. Inga problem med vare sig språk, pengar eller bemötandet av oss som hundresenärer här. Wok för mig och pizza för Anna.

Flihten ner gick bra och det vara bara mysiga pirriga fjärilar i min mage då kaptenen satte ner oss på Charles de Gaulle, som Paris största flygplats heter. Det var där det trevliga bemötandet tog slut kan jag säga. I samma stund som vi klev av SAS-planet blev vi utlänningar som man i bästa fall kan ignorera i sämsta fall skrika på.


  

Taxi till hotellet, där Jenny och Rebecca redan checkat in. Härligt luftigt liten lägenhet och massor, massor, massor av hundfolk. Gud så roligt att höra så många språk, se så många hundar i världsklass och bara njuta av atmosfären. Lite hungriga hade vi hunnit bli, så ett besök på närliggande pizzerian fick det bli. Ingen bra idé för mig. Jag beställde en Calzone och tolkade menyn som att man kunde få jambon (skinka) ou (eller)Thon (tonfisk) et(och) oeuf(ägg) som att man antingen fick skinka eller tonfisk med ägg. Jag fick skinka OCH ägg. Jätteäckligt, men det fick nog tillskrivas språkförbistringen. Jag åt inte min pizza, salmonella verkar otäckt tycker jag. Det var en ganska ovaggad Hanne som somnade sött i sängen. Natten bestod av skällande hundar, vrålande ryssar och en buss som startades till och från. Jaja, så är det ju med budgethotell. Kl. 7 skulle vi åka till Parc des exibhitions en Villepinte. Vi gick ner till lobbyn och skulle beställa taxi.... Inegn taxi gick att finna, receptionisten försökte de två nummer som fanns och ryckte sedan på axlarna. PANIK!!!! Ni som känner mig vet att jag inte alls är rolig att tas med under morgonstress inför utställningar. Mitt blodtryck skenade vilt och bara tanken på att vara utlämnad till slumpen att kunna fånga en taxi i Paris ytterområden var som ett slag i magen. Dags att ringa Jonas som fick leta fler nummer, Jenny fick springa in på ett annat hotell och Anna fick uppdraget att vifta med lökarna för att locka till oss taxis. 10 minuter senare lyckas vi vinka åt os enn taxi och Jenny fick skena som en giraff för att komma med. 7.30 stod vi så på Mässplatsen, 30 euro fattigare men med en betydligt lugnare Hanne.


 

Veterinärkontroll och ingång utan några problem och så skulle vi så leta reda på ringen. Det visade sig vara över 130 hundar innan Bacon skulle in. Andra människor hade kanske blivit irriterade, för mig var det en välbehövlig pusta-ut-känsla. Vi gick och åt frukost istället. Den dyraste frukosten någonsin...


 

Dagen trillade på och jag tror nog att jag var ett rätt trist sällskap. Jag blir så fokuserad på det jag ska göra att jag har svårt att slappna av. Bacon hann bli rastad bland alla äckliga hundbajsar och Elmo och Anna satt stilla och utgjorde vår lugnande fanclub. Straxefter 14 var det dags för minibullor. Det var en varierande samling av hundar och det var trevligt att se att de två hundar jag gillade mest var de två som gick i topp. Dytona VIP och öppenhanen stod 1 och 2.


   

Dags för tikarna. I Frankrike börjar man med unghundarna, sedan öppen, sedan champion, sedan junior, sedan bästa tik och sist bästa valp. Det betydde att Bacon skulle in först. När vi går in i ringen finns inget annat än bara vi 2 och pipisen. Jag såg knappt en skymt av en enda annan hund. Bacon var lagom taggad och skötte sig bra. Domaren lät oss springa flera varv, vilket är högst ovanligt för bullebedömning. Rörelse är Bacons största fördel, så vi sprang!!!!! Till slut fick bara jag och en rysk tik som var så tydligt dräktig att jag skämts för att ha tagit dit henne samtidigt som jag oroat ihjäl mig för alla smittor.


 

Två varv till bara hon och Bacon. Då förstod jag att vi nog skulle få en placering. Nummer1 blev Bacon. Gud så glad jag blev!!! Hoppade och studsade och tjoade gjorde både jag och Bacon. Nervös väntan inför att öppentikarna skulle bli färdiga. Sedan skulle vi in mot vinnaren i öppenklassen för tävlan om certet. Bacon vann här med!!! Franskt certifikat till lilla spindelgrisen - vilken lycka!

     

Jag var tvungen att gå iväg själv med Bacon för att fokusera. Nästa tävlan var om CACIB och världsvinnartiteln (fast det fattade vi inte då...) Championtiken och Bacon mot varandra. Flera varv, mitt hjärta bultade som en galning och det var inte helt enkelt att hålla bort tårarna när Bacon vann igen CACIB i Paris!!!!! Juniorklassen var den största klassen och här hade vi norska Ruth (Jawarke Wee Martials Breed) att heja på. Hon fick excellent men blev oplacerad. Sedan var det dags för den sista klassen: Bacon, juniortiken och bästa hanen (undrar varför?Varv på varv fick vi springa: Bacons flytande rörelser och trygga stående gör mig bara lycklig och mitt fokus var helt på henne. Domaren pekar på oss: BACON GJORDE DET!!!


   


Efter en flygresa, taxistress och efter att ha mött 80 andra minityrbullterrier står hon bara där som den stjärna hon är: VÄRLDSVINNARE 2011. Världens vackraste Bacon blev just Världens vackrast miniatyrbullterrier!!!


To be continued.....

Av Hanne Winninge - 5 juli 2011 05:35

F-kullen har nu flyttat till sina nya hem. Det blev 5 fina hem till 5 fina valpar. 4 av dem nya för mig och jag hoppas att jag ska få lov att vara en liten del av dessa valpars kommande liv och framtid. Det känns i alla fall otroligt bra, så även om det är hiskeligt tomt här hemma just nu, utan de 5 vilda skräntärnorna, så är det ett avslut som bara ger härliga sommarminnen och glada leenden.


Till mina valpköpare vill jag bara säga en sak: njut av valptiden, den är så oändligt kort. Innan sommaren är slut är den nya familjemedlemmen inte längre en rultig valp. När vi skriver 2012 så har du i stort sett en färdigvuxen hund, även om mycket saknas då det gäller erfarenheter, muskler, koordination och annat.


Själv kan jag låta mitt liv återgå till den högarbetande egenföretagarens igen. Efter att ha satt äldsta sonen på att skrubba valprummet riktigt rent och efter att ha stängt luckan till valpgården för att låta den läka en smula efter de fems framfart, så kan jag nu ägna mig åt att fara runt som en galning i något slags desperata försök att få allt i ordning inför Parisresan. På torsdagmorgon börjar vi vår resa, Anna och jag. Det ska bli vidunderligt roligt, så även om det finns orosmoln på himlen så ska jag försöka se det med lite mer tillförsikt. 80 miniatyrbullterriers samlade för mig att möta. Det är ju en sådan upplevelse man bara måste bli lycklig av.


  Yihoo ser till att allt är packat....


I mitten av augusti har Svenska Bullterrier Klubben sitt årsmöte och om valberedningens förslag faller ut som föreslagit så kommer vi få en ny styrelse. Jag tackar för mitt år inom den här klubben och konstaterar med visst vemod att efter att jag lämnat den här styrelsen, så är det första gången på över 20 år som jag inte sitter i någon styrelse eller på något ideellt uppdrag alls. Jag ska återgå till att vara det jag är allra bäst: mig själv. Svenska Bullterrier klubben har ett stålbad att genomgå och jag lämnar med varm hand över det till en ny styrelse. Knapp ekonomi, fallande medlemstal(?) och större ansvarsområden borgar för att man nog får ha tungan rätt i munnen om man ska leda den här klubben i en kommande styrelse.


Det är dags att ta ut två vilda minibullar på morogonpromenad. Jag vet inte om hag sagt det innan, men den här rasen är verkligen precis galet rolig att äga och leva med!! Efter promenaden ska Bacon ha sin överdos mat (som man får truga i henne med handmatning) och sedan slås in i bubbelplast. Allt för att minimera skador enligt Axels matte Malin. *skrattar åt tanken* Bacon låter förstås hälsa att allt klär en skönhet!!!

Presentation


Välkommen till kennel Skybar och min blogg. Jag skriver om ditten och datten, mest om hundar och allra oftast om miniatyrbullterrierna Bacon och Yihoo. Fast jag föder förstås upp arbetande jaktlabradorer...

Fråga mig

22 besvarade frågor

Omröstning

Vad tycker du om de nya utställningsreglerna?
 Bra, lätta att hänga med på.
 Man får väl lära sig, men just nu är det lite krångligt.
 Jag saknar att de inte placerar 5 hundar.
 Varför inte ändra till FCI-regler direkt?
 Vad då är det nya regler?
 Excellent borde betyda att man fått CK...

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards