kennelskybar

Alla inlägg under november 2011

Av Hanne Winninge - 23 november 2011 06:45

Som privatperson i Sverige har du rätt att säga i stort sett vad du vill, så länge det inte är regelrätta hot eller rasistiska påhopp osv. Det styrs av yttrandefrihetslagen och är en av de absolut viktigaste grundlagarna i Sverige.


Som medlem i SKK-organisationen har denna yttranderätt skärpts till en smula och samma dag som du nsöker om medlemskap så infogar du dig i de grundregler som styr SKK.


1:3 att handla och uppträda på sådant sätt att det inte skadar eller motverkar SKK eller dess medlemsorganisationer och att inte uttala sig nedsättande om enskild medlem.

1:4 att i anslutning till prov, utställning eller tävling inte agera på sådant sätt att det påverkar andra hundars chanser till rättvis bedömning och att inte heller uttala sig nedsättande om andra hundar, funktionärer eller deltagare.


Det betyder alltså att du inte kan kliva in i en utställningsring och sabla ner den konkurrerande hunden genom att delge domaren en massa av ditt eget tyckande eller ange hälsostatus, tidigare meriter osv. Du kan lika lite stövla ut ur ringen och högljutt börja kommentera dagens bedömning, konkurrerande handlers sängkamrater eller liknande. När du kommer hem kan du inte skriva på Facebook att domaren XX minsann åkte i samma bil som vinnarhundens uppfödare 1900-frös-ihjäl och att hela systemet är korrupt och attt bästa tik både saknar tänder och temperament. I din blogg kan du inte ha en varningslista över idiotiska domare man inte kan ställa ut för osv.


Men innebär det egentligen något annat än vanligt folkvett? Har du verkligen en inskränkt yttrandefrihet? För i det verkliga livet utanför hundarna så skulle du inte skriva att din chef är en rodeoryttare som sätter på varenda tillgängligt sto i hagen, utan att förvänta dig att han ska se till att det kommer bli konsekvenser för dig. Du rusar inte ut ur konferensrummet och skriker om att föredragshållaren för helvete har sågspån i huvudet och dessutom är brorson till företagets ägare och väl knappast har mer intelligens än resten av familjen? Jag misstänker att de flesta av oss inte kriver långa blogginlägg över idiotiska svägerskor, vännmer, svärmödrar, bröder eller kollegor där de lätt kan känna igen sig?


Det är när de lättkränkta och osäkra börjar använda våra grundregler till att sabla ner all form av tankeverksamhet och skriftliga inlägg hos sina konkurrenter/uppfödarkollegor som jag kan se en stor fara med saker och ting. Jag måste kunna fåp skriva på min blogg om att jag är helt emot det uttalande som SKK gjort gällande kastration, jag måste få skriva på min FB-status att jag är besviken över ett resultat i ringen. Jga måste kunna få skriva på forum om hälsoproblem jag upplevt gällande min egen hund osv. Om man ska använda grundreglerna som hot eller retributionsvapen, då vill inte jag vara med längre! Så får det inte gå till och tack och lov gör det (till min kännedom) inte det heller.


SKK:s funktionärer, vare det CS ordförande, ringsekreteraren, avelsrådet eller rasklubbens kassör kan inte ha mer skydd än den vanliga medlemmen. Dessa funktionärer ska givetvis vara mer insatta i regelverket och de är i mångt och mycket SKK:s ansikte utåt, så de behöver föregå med gott exempel. MEN jag har svårt att se att det skulle vara värre att kritisera rasklubbens ordförande för att vara en röv än att göra detsamma med en valpköpare(tillika SKK-medlem) som okynnesanmäler ens kennel. Vad tycker du?


Nog ska vi ha yttrandefrihet även inom hundsporten, men är det inte bara djupt tragiskt att vi dessutom måste ha en extra stärkande grundregel som talar om för oss att vi ska ha vanligt folkvett? Ibland läser jag skaer som gör mig heligt förbannad och som jag precis förstår riktningen på. I min värld skulle det bara kunna resultera i två handlingar:; 1)Jag kontaktar vederbörande och reder ut konflikten. 2) Jag konstaterar att skribenten är helt dum och bestämmer mig för att fullständigt strunta i vederbörandes tyckande fler gånger.


Så alla hundägare/hunduppfödare där ute: våga tala klarspråk - det är inte ett brott mot SKK:s grundregler om du har vett i skallen när du skriver/talar!

Av Hanne Winninge - 21 november 2011 06:43

TerrierDerbyt 2011 gick av stapeln i Jönköping, närmare bestämt i C-hallen på Elmia. Det är om uttrycket tillåts en jävla skithall. Åtminstone om man ser i hundutställarsyfte och om arrangörerna inte tänkt på att underlaget är fullständigt glashalt. Inga mattor, pyttepyttepyttesmå ringar (helt i onödan) och finalringen var bara ett skämt. Att vinna BIR på TerrierDerbyt är en stor sak för alla terrierfans, här ses vinnaren oftast av så oändligt många fler kunniga, intressserade och insatta domare att det är rena who's who vid ringside.


Under bedömningen av bull- och minibull satt såväl Karl-Erik Johansson, Kenneth Edh som Hans Rosenberg direkt vid ringside och följde bedömningen. Vår domare Patric Cederlöf hade sålunda rejält med press på sig, Han fann sin vinnare i miss Bacon som blev BIR. Jättestolt och glad blev jag över den fina kritiken och med det faktum att Patric själv haft minis och är en erfaren bulldomare, utifrån staff och amstaff så värderade jag det här BIR:et extra mycket.


Vi valde att vänta tills finalerna, BIS-domare Birgitta Hasselgren har ju gett Bacon BIR innan. Anna och jag hann göra köpcentret A6 också innan det var dags. Döm om min förvåning när finalringen är mikroskopisk och att BIS-domaren inte förhandsgranskar en enda av hundarna innan. Miniatybullterrier placeras ofta långt bak i terriergruppsammanhang då man ska gå in i gruppen, vilket i det här fallet betydde att vi fick visa rörelser ungefär 10 meter. Alla de små kortbenta raserna hade ännu mindre sträcka att visa sig på. Sedan fick vi stå vid ringside i 2 minuter medan hon plockade ut 10 finalister. Summa summarum, vi blev inte utplockade vilket var helt okej, TerrierEliten var ju där! Men att inte ens känna att man blev uppskattad och sedd var verkligen helt uselt! Inga ringar för rörelser, inget underlag för rörelser och så en domare som inte ens förhandsgranskar....Njaaaa, bättre kan ni TerrierKlubben!!!


Däremot förstod jag att det varit bra konferensdagar och jag inser att det är otroligt givande för domarkollegor att få specialpresentationer av raser och att kunna få tillbringa dagar med att förkovra sig i just terrierraserna. Hoppas bara att man tog till vara den extrema specialistkompetens som rasklubbarna besitter i just de enskilda raserna. För vilka vet bättre vilka problem som finns i rasen än just uppfödarna i det aktuella landet?


Jag hann med att kika på bedömningarna på bedlingtons, det var en ganska öppen affär och den stora behållningen var att domaren valde de två elegantasta hundarna till BIR och BIM. Men vad är det som händer med den här rasen? Ja, herre gud, jag mötte flera av dem utanför och trodde det var petdogs på väg in för besök. Skick och presentation var verkligen inte på topp alla gånger, men vem är jag att gnälla - det var ju därför jag slutade. Min favorit visade sig vara ett barnbarn till min egen Riven, så föga förvånande där.


Nu får vi ladda batterierna ett tag till, innan vi helt kan skriva The End för utställningsåret 2011.

Av Hanne Winninge - 18 november 2011 06:09

Jag brukar smickra mig själv med att jag är en ganska ansvarsfull hundägare som lägger en ganska fair amount of money på att se till att mina hundar har bra mat, vaccineras riktigt, avmaskas bra, får bra aktivering, motioneras och masseras osv. På det hela taget tycker jag att jag har många plus som hundägare eftersom jag faktiskt har valt raser som passar mig, jag kan ha hundarna med på jobbet och aktiverar dem och de kan leva i egen hundflock med barn och andra djur. Men igår fick jag mig en riktig näsknäpp!


Jag var och vaccinerade Yihoo på dropin-tid vid djursjukhuset, vilket förstås gick fint. De har börjat vänja sig vid bångliga, glada och studsiga bullar nu. :-) Sedan hade jag en fråga om en av Bacons incisiver som fått en irriterade tandköttskant och trots att jag borstat dem inte precis blivit bättre. Vi bokade en tid hos deras tandveterinär, men jag var fortfarande en smula bekymrad och fick en liten snabb diskussion med veterinären efter att jag påpekat att det är av yttersta vikt att min älskade stjärna får ha kvar alla sina tänder på rätt plats. Hon kikade och sa bara väldigt enkelt: Så här är det ju för många hundar, det är en tandköttsinflammation som fått pågå och nu har en del av vävnaderna blivit så skadade att vi nog ska ta bort den där tanden. Jag lovar er, jag bara dog!!!!!!!! Jag blev en liten blöt tillintetgjord fläck som bara liksom flöt ut där på golvet. Jag har alltså misskött min älskade hund, inte skött henne som hon borde och nu måste hon dra ut en av sina tänder.....


Med hjälp av min rution och erfarenhet från tidigare besök kunde jag samla mig så mycket att jag kunde berätta att det vore en katastrof för hennes utställningskarriär. Veterinären är helt oförstående och svamlar om tandintyg. Tandintyg my ass - hon förstår inte hur det funkar utomlands. Det finns inte en domare som är intresserad av att ta hänsyn till något tandintyg. Tänk er den tyska domaren på någon av de tyska utställningarna kolla på ett tandintyg? Nä inte just va?


Lite i förbigående säger veterinären att man förstås kan försöka reparera det hela, men att det knappast är värt det för en incisiv. Men det är det för mig! Det är det för Bacon och nu ska vi se till att få en akuttid hos Catarina Eliasson, som ju förelästa om tänder hos Bulleklubben. Om jag kan göra något för att råda bot på min brist på omvårdnad så ska det göras!!!!


Så fram tills att jag träffat Catarina så ska jag vältra mig i självömkan...som en dålig matte. Ni andra kan väl ta och titta in i era hundars munnar och hjälpa dem med sin tandvård? Här kommer ett par bra länkar:


http://vovve.net/Artiklar/Tandvard_hos_hund.asp


http://www.djurtandvard.se/


http://www.vastradjursjukhuset.se/archive/tandv%C3%A5rd/Djursjukhuset_Tandbroschyr_Hund.pdf


Och så en bild på eländet jag satt Bacon i:    

Av Hanne Winninge - 16 november 2011 07:35

Det fins ungefär en miljooooon olika hundraser att välja mellan. Ja åtminstone känns det så om man tittar på SKK:s lista över antalet registrerade raser och då har jag ändå vetskapen att det finns en massa raser som inte är godkända i FCI men som likafullt är raser. Om man då ska köpa hund, så är det ganska många som inte köper brorsan till den söta blandrasvalpen grannen har eller blir satta att ta hand om moster Fridas överviktiga mops som arvedel.


Nej istället vänder man sig till diverse olika ställen för att finna information om hundraser. Man kan ju inte förvånas över att man då läser på om raser man redan känner till? Varför skulle man läsa på om den underbara trevliga, sociala och alldeles utmärkta aktiva sällskapshunden löwchen om man känner till golden retriever, cavalier king charles spaniel, papillon, shihtzu och så chefens jättesöta och kloka kelpie? Nej givetvis går man till de raser man har en bild av både hur de ser ut och där man har en förväntan om beteende och personlighet. Alltså förvånar det föga att det är mer eller mindre samma raser som ligger 10 i topp på flest registrerade hundar varje år, den här listan ser fascinerande olika ut mellan olika länder. Varför? Jo självklart är det så att man åtrår det man ser, det konstaterade min egen husgud Hannibal Lecter redan i När lammen tystnar och jag skriver under på det. Här finns det stora fördelar för valpköparen, man har etbalerade uppfödare som genom en stark fungerande rasklubb hunnit med att konkret arbeta med sina mål inom såväl hälsa som mentalitet. Det finns möjligheter att välja en enormt erfaren kunnig uppfödare som man kan få stöd av och när du slutligen kommer med din cockerspaniel valp till valpkursen så vet kursledaren, av erfarenhet, hur man bäst bemöter just din lille telning. Alltså har de redan etablerade raserna ett stort försprång när det ska skaffas ny hund till hemmet.


Nästa grupp av hundraser är de raser som för tillfället boomar: det har varit dalmatiner, det har varit chihuahua, det har varit chinese crested dog och nu upplever jag att det är ett enormt uppsving för små doggraser såsom fralla, mops och intresset riktas även åt mina älskade miniatyrbullterrier (köp ingen, de är hemska och ondskefulla och måste alla bo hos mig....) Tyvärr är det här lycksökarnas marknad, här kan man snabbt tjäna enkla pengar på att prångla ut valpar där intresset är störst. Det är inte länge sedan en insmugglad vavva kostade runt 20 tusen i Skåneregionen och först fram var den som fick köpa. Madness!!! Men vad ska man säga, vill folk väldigt gärna ha något och är beredda på att betal dyrt för att få det, ja vips är hundhandlarna där och tar en stor del av kakan. Det tragiska efterspelet drabbar tyvärr ofta både den enskilda hunden och familjen som köpte den. Sjukdomar, hälsoproblem, brist på uppfödarstöd osv leder ibland fram till att hunden avlivas tidigt och inte sällan träffar jag människor som konkret berättar att nästa gång köper de blandras för att rasrena hundar är så söneravlade och alla rashundsuppfödare är bara ute efter pengarna. Ren ridå alltså. Men man kan förstås också finna lika kunniga uppfödare här och kanske är de uppfödare som nystartar med en annan ras. Jag vet oändligt många rottisuppfödare som idag har små mopsar eller frallor på kenneln, de har givetvis ett ton erfarenhet av hälso- och mentalitetarbete inom rashundsaveln OCH de är vana att hjälpa valpköpare. Ingen fara å färde där inte.


Udda raserna som har sin utvalda fanclub av ständigt återkommande valpköpare och där nytillskotten av valpköpare alltsom oftast innefattar familjemedlemmar, släktingar, nära vänner eller på andra sätt involverade människor i en redan befintlig individ av den aktuella rasen. Jag tänker på peke, schipperke, många av de numerärt små terrierraserna och alla de där andra fantastiska hundraserna som jobbar lite i skymundan. Uppfödarna har hållit på länge, rasen är tämligen homogen och man vet vad man får när man köper en av dem. problemet är bara att så långt ner i hundboken kom inte den presumtiva valpköparen, man hade redan fastnat för sheltien, wheatenterriern eller lagotton. Synd, mycket synd för i dessa udda raser finns det verkligen hundraser för den kräsna och med väldigt säregna utseenden eller egenskaper: jag menar PUMI kan det finnas mycket läckrare ras att arbeta med? Här tycker jag emellertid att många uppfödare har en knepig inställning: det verkar fult att föda upp fler hundar? Man ska liksom hålla sig lite exklusiv? Märkligt tycker jag som tror att ju fler individer det finns av en ras desto lättare är det att bedriva ett bra avelsarbete.


Jag avslutar med den grupp hundar som jag själv har absolut svårast att hänga med på. Raser som med sitt ursprung, sitt beteende eller t.o.m sitt utseende är så unika att jag finner det tveksamt om de ens hör hemma i ett modernt svenskt samhälle. Uppfödarna verkar drivas av någon självpåtagen Gudsroll där de i självgott envälde styr inte bara över rasen utan även över vilka som ska få tänkas köpa en. Jag pratar inte sund eftertanke till om familjen som ska köpa kan klara av rasen utan som någon galen form av intalad seriositet där bara särskilt utvalda kan tänkas ens få hälsa på rasen. Hundar med extrema vaktegenskaper, med låg socialt betende, gärna kombinerat med rädslor och misstänksamhet. Tjohej vad läskigt. Jag kan emellertid hålla med uppfödarna av dessa raser i EN sak: det krävs särskilda människor för de här raserna....jo just det särskilda människor ÄHUM.


Så om jag inte ska dela in hundar efter ras utan efter efterfrågan och popularitet så skulle min lista se ut som ovan. Är du som uppfödare/valpköpare medveten om att det är så här rangordningen ser ut? Är det då så konstigt att vi finner en massa urtrevliga raser som aldrig får ett uppsving registreringsmässigt? I min värld är många av de mer udda raserna betydligt trevligare än flera av de etablerade. På mitt jobb finns det ett par raser som ALLTID är trevliga och det är också de raser jag rekommenderar generellt till folk: borderterrier och cavalier king charles spaniel. De flesta labradorer är bra, de flesta shihtzus är bra, de flesta flattar är bra men extremt aktiva och stressiga (jag är ju som bekant svag för hype). Det finns en massa raser jag aldrig skulle rekommendera någon beroende på familjhundarnas mentalitet, men vill du veta dem får du skriva mig ett PM. Jag listar ogärna de s.k skräpraserna som Anna och jag slår tärning över vem som behöver ta på trimmet.

Av Hanne Winninge - 14 november 2011 06:31

I och med att folk blivit mer och mer intresserade av etologi och i och med att allt fler hundpsykologer fyller nätforumen/tidningarna/klubbarna så har en del fascinerande frågor dykt upp för diskussion. Ni som följer min blogg vet att jag är en hel del motsträvig till dessa s.k hund-förstås-sig-påare som så gärna sprider floskler omkring sig, såsom att det inte finns behov av ledarskap, att auktoritet är out of fashion och att positiv förstärkning är det enda sättet att förhålla sig till hunden. Sålunda förvånar det mig sällan att det är just från den här kategorin människor som jag får höra de mest världsfrånvända sakerna.


 


Just nu ler jag stort åt inställningen man har till hundars sexualitet. Man har liksom matchat viktoriansk puritanism med kvinnlig frigörelse och MTV-presenterad exhibitionism och sedan lagt in våra jyckar i hela ekvationen. Kan det bli mer än tokgalet? Jag ska inte ägna för många rader åt att presentera dessa, främst unga vegantjejers med kulturintresse och drömmar om en Disneyskog där Bambi är kompis med räven Molle, åsikter, men kortfattat ändå:

1. Hundar väljer och lever med en partner. 2. Hundar kan själva välja det genetiska alternativ som är bäst för valparna. 3. Tiken bestämmer när och hur hon vill betäckas och framför allt med vem.


Ja herre gud ja. De har nog aldrig träffat en löpsk minibullterrier, vilka små hyndor de är. Kör upp sina private parts i ansiktet på närmast passerande hane och backar gärna upp härligheten ifall han skulle missat något. Eller vännen Linas halvtokiga schipperketik som faktiskt försökte våldta min mer än motsträvige bedlingtonkille Filip.


Tikar med en normal sexualitet vill bli parade vid löpet, de vill bli dräktiga för de vill reproducera sig! De har inga som helst problem med att ta både två och tre eller varför inte fyra kavaljerer under samma löp. Det är aldrig tiken som ser till att kullen blir född efter bara en far, det är vi människor eller hanen som vill säkerställa sin egen avkommas chanser att överleva. Inte heller har tikar några som helst betänkligheter att para sig med sin pappa, sin bror eller sin son, de har liksom inget tänk kring inavel. Sålunda har de heller inget tänk kring exteriör, ledstatistik, DNA-tester, arbetsmeriter eller tid på året för valparnas uppväxt.


 


Vi måste sluta dra för långtgående paralleller med vargar i de svenska skogarna, vildhundarna i Afrika eller gatuhundarna i Spanien. Det vi ägnar oss åt i samband med att vi avlar renrashundar är styrd avel. Vi bestämmer vilken kombination som ska göras, när den ska göras och så länge som det inte involverar tvångsparning så är det här en insikt du måste ha som uppfödare. Om du inte är uppfödare, så ja ursäkta mig, då har du inte heller med saken att göra och kan hålla dina moraliserande åsikter för dig själv.


Ytterligare en aspekt i det hela är ju att SKK nu ser över möjligheterna till att få använda två hanar till en och samma tik under samma löp. Man har t.o.m gett en miniatyrbullterrieruppfödare dispens för att göra just detta. Tiken betäcks alltså med två hanar och man DNA-typar alla valpar för att se vilken hane som är far till respektive valp. Detta har praktiserats i Finland under flera år och ger givetvis enorma fördelar för den numerärt lilla rasen. Återigen, hundar är inte monogama, så vi kan bortse från att det ur hundens perspektiv är något moraliskt förkastligt eller etiskt kränkande.


Det finns oändligt med regler som styr uppfödaren i sin avel - behöver vi ha nymoralism med i diskussionen också?

Mitt svar är som vanligt enkelt: NEJ!

Av Hanne Winninge - 8 november 2011 06:29


 

Det har varit lite glest mellan blogginläggen, mestadels beroende på arbetsbörda och ett heltiskt liv. I torsdags kom Carina hem till oss och efter en god middag och en massa gott vin hann jag ändå med att sova ett par timmar innan Yihoo och fräcka borderfröken Castro skulle in till Växjö Tipshall för helgens första hundutställning. Yihoo fick en fantastisk kritik, som vår domare avslutade verbalt med att säga: She's as pretty as a picture both not a mini picture. Så med et flott kritik fick vi lämna ringen med ett VG. Synd! Castro var som en riktig liten showmaskin, undrar om matte Birgitta som ju är jaktprovsdomare smygtränat vänstervarv därhemma på Björkåsen. Den här skäggiga damen satt då varenda tass rätt och fick även hon en superfin kritik och placerade som trea i valpklassen. Fin debut!!!


Anna hade fullt upp på trimmet och jag kunde åka hem och förbereda helgens tripp till Danmark. Dansk vinnare och en internationell utställning går av stapeln i Herning. Strax utanför Herning, i urmysiga lilla byn Vildbjerg bor Yihoos danska uppfödare Torben och Vanessa. Givetvis ville jag dit med mina två bulleflickor för en trevlig helg. Anna är ju en given del i Bacons posse och dessutom så är det alltid lika trevligt att rulla långa mil med henne vid min sida. Kanske är det inte Bacons posse utan min egen, fast det säger vi inte högt. Då kan ju folk ta mig för en känslosam människa med behov av fina vänner....så kan vi ju inte ha det.


   


Mitt i natten, kl. 02, rullade lilla Citroenen ut från parkeringen här hemma och vi hade knappa 60 mil framför oss. Men som sagt, med trevligt sällskap och massor av snacks och godis har vio nu lärt oss att resa med still. En halvtimmars slummer i Knutshoved gjorde resan komplett. Runt halv 10 kom vi så in på mässområdet. Jag älskar Herningmässan. Det är rent, snyggt och gott om rastningsmöjligheter. Dessutom tycker jag nog att danskarna har fog för att bli kallade Nordens bästa arrangörer. Fantastiska finaltävlingar, smidiga bedömningar och välorganiserad parkering. Klockrent åter en gång!


   


På lördagen dömde Desmond Murphy minibull och bull. På bullarna plockade han upp härliga vita Bobby, MultiCh Emred Wardance. Och på minibull blev jag strålande glad när han placerade Bacon 1:a i tikklassen med cert och CACIB, då hon ju då blev dansk champion. Två blev Yihoos mamma och själv blev Yihoo 4:a bästa tik! Revanschen var komplett! Bacon valdes också till BIR och givetvis ville vi stanna till gruppfinalen. Det gjorde vi helt rätt i! I Herning har de vett att göra show av det hela. En helt inklädd ring med staket, mattor och tunga tygdraperier förhöjer stämningen. Med spotlights som följer hundarna och podier för vinnarna att stå på samt ett bra speakersystem så känns det som att äntra Madison Square Garden (eller iaf så föreställer jag mig det så). Jag och Bacon showade loss in i ringen och jag satte nästan hjärtat i halsen då han plockade ut oss till de sista finalisterna. När jag sedan såg att det inte bara var en minibull utan också en bullterrier och en staff bull utplockade tappade jag nästan hakan. 3 bullraser i gruppen! Det har aldrig hänt tror jag. På fjärdeplats Cairnterrier, på tredjeplats Bullterrier och så skulle vi då springa ett sista varv. Bacon var fantastiskt, så bra har hon aldrig gått! Inte ett felsteg, inte ett skall, bara längst fram i kopplet i full trav. Bäst i gruppen annonseras.......MINIATYRBULLTERRIER!!!!!! Bacon vann gruppen! Denna fantastiska lilla randiga show-och musklegris fortsätter slå oss alla med häpnad. Domaren berättar för mig att det är första gången han låter en mini vinna gruppen och när jag alldeles vimmelkantig kommer ut ur ringen så får jag höra att det är första gången en mini vinner gruppen i Danmark.


 

Foto Rikk Dbatf, BIR Milkywayminiature BlackDog Domare Birgit Seloy


Kvällen blev bara helt fantastisk. Gott vin, underbart sällskap och så slutligen en trött och glad Hanne som somnade trött. Morgonen därpå behövde Yihoo badas om (vita är inte vita så länge) och sedan var det avfärd till Herninmg för DKV-11. Birigit Seloy dömde och Bacon blev Bästa tik med CACIB och vinnartiteln. Yihoo blev 2:a bästa tik med sitt första cert. Fantastsikt. Att Bacon dessutom blev BIM gjorde att vi kunde påbörja resan hem lite snabbare. Med en BIG-vinst i bagaget rullar man enkelt hem vill jag lova.


Tusen tack alla ni som gratulerat och som glädjs med oss i våra framgångar. Min älskade Bacon tar inte bara mitt hjärta med storm utan även världen. Vackraste, finaste spindelgris - vilken once in a lifetime winner you are!

Av Hanne Winninge - 1 november 2011 07:11

Jennys finaste labbar har inte fått synas så mycket här, så jag stal helt enkelt bilderna.


         


Vilka fina tjejer och vilken fantastiskt motiverande matte!! Jag är så stolt över er alla tre, ja till och med skräcködle-Dina har hon lyckats träna med. Den där luddiga bedlingtonen lär vi får dras med tills hon är tjugo år eller så. ;-)

Presentation


Välkommen till kennel Skybar och min blogg. Jag skriver om ditten och datten, mest om hundar och allra oftast om miniatyrbullterrierna Bacon och Yihoo. Fast jag föder förstås upp arbetande jaktlabradorer...

Fråga mig

22 besvarade frågor

Omröstning

Vad tycker du om de nya utställningsreglerna?
 Bra, lätta att hänga med på.
 Man får väl lära sig, men just nu är det lite krångligt.
 Jag saknar att de inte placerar 5 hundar.
 Varför inte ändra till FCI-regler direkt?
 Vad då är det nya regler?
 Excellent borde betyda att man fått CK...

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards