I och med att folk blivit mer och mer intresserade av etologi och i och med att allt fler hundpsykologer fyller nätforumen/tidningarna/klubbarna så har en del fascinerande frågor dykt upp för diskussion. Ni som följer min blogg vet att jag är en hel del motsträvig till dessa s.k hund-förstås-sig-påare som så gärna sprider floskler omkring sig, såsom att det inte finns behov av ledarskap, att auktoritet är out of fashion och att positiv förstärkning är det enda sättet att förhålla sig till hunden. Sålunda förvånar det mig sällan att det är just från den här kategorin människor som jag får höra de mest världsfrånvända sakerna.

Just nu ler jag stort åt inställningen man har till hundars sexualitet. Man har liksom matchat viktoriansk puritanism med kvinnlig frigörelse och MTV-presenterad exhibitionism och sedan lagt in våra jyckar i hela ekvationen. Kan det bli mer än tokgalet? Jag ska inte ägna för många rader åt att presentera dessa, främst unga vegantjejers med kulturintresse och drömmar om en Disneyskog där Bambi är kompis med räven Molle, åsikter, men kortfattat ändå:

1. Hundar väljer och lever med en partner. 2. Hundar kan själva välja det genetiska alternativ som är bäst för valparna. 3. Tiken bestämmer när och hur hon vill betäckas och framför allt med vem.

Ja herre gud ja. De har nog aldrig träffat en löpsk minibullterrier, vilka små hyndor de är. Kör upp sina private parts i ansiktet på närmast passerande hane och backar gärna upp härligheten ifall han skulle missat något. Eller vännen Linas halvtokiga schipperketik som faktiskt försökte våldta min mer än motsträvige bedlingtonkille Filip.

Tikar med en normal sexualitet vill bli parade vid löpet, de vill bli dräktiga för de vill reproducera sig! De har inga som helst problem med att ta både två och tre eller varför inte fyra kavaljerer under samma löp. Det är aldrig tiken som ser till att kullen blir född efter bara en far, det är vi människor eller hanen som vill säkerställa sin egen avkommas chanser att överleva. Inte heller har tikar några som helst betänkligheter att para sig med sin pappa, sin bror eller sin son, de har liksom inget tänk kring inavel. Sålunda har de heller inget tänk kring exteriör, ledstatistik, DNA-tester, arbetsmeriter eller tid på året för valparnas uppväxt.

Vi måste sluta dra för långtgående paralleller med vargar i de svenska skogarna, vildhundarna i Afrika eller gatuhundarna i Spanien. Det vi ägnar oss åt i samband med att vi avlar renrashundar är styrd avel. Vi bestämmer vilken kombination som ska göras, när den ska göras och så länge som det inte involverar tvångsparning så är det här en insikt du måste ha som uppfödare. Om du inte är uppfödare, så ja ursäkta mig, då har du inte heller med saken att göra och kan hålla dina moraliserande åsikter för dig själv.

Ytterligare en aspekt i det hela är ju att SKK nu ser över möjligheterna till att få använda två hanar till en och samma tik under samma löp. Man har t.o.m gett en miniatyrbullterrieruppfödare dispens för att göra just detta. Tiken betäcks alltså med två hanar och man DNA-typar alla valpar för att se vilken hane som är far till respektive valp. Detta har praktiserats i Finland under flera år och ger givetvis enorma fördelar för den numerärt lilla rasen. Återigen, hundar är inte monogama, så vi kan bortse från att det ur hundens perspektiv är något moraliskt förkastligt eller etiskt kränkande.

Det finns oändligt med regler som styr uppfödaren i sin avel - behöver vi ha nymoralism med i diskussionen också?

Mitt svar är som vanligt enkelt: NEJ!