kennelskybar

Alla inlägg den 13 oktober 2011

Av Hanne Winninge - 13 oktober 2011 05:48

Jag är lyckligt lottad: jag inser det stundtals. Oftast inser jag detta i samband med att jag märker att folk är motsträviga eller rent av bakåtsträvande i sitt förhållande till nya kunskaper inom hundvärlden.


Den här gången gäller det DNA-tester. Jag har haft en ras som redan väldigt tidigt fick tillgång till DNA-test, bedlington terrierns DNA-test för att finna koppartoxikos är förvisso ett markörtest, men ändå. DNA-testet var en enorm lättnad och jag kan väl ärligt säga att jag inte känner till en enda uppfödare(som var aktiv då i mitten av nittiotalet) som inte omedelbart tog denna nyhet som ett underbart verktyg i sitt avelsarbete.


Jag klev in i labradorvärlden på prcd-PRA fick ett DNA-test och jag testade med glädje min tik, även om motviljan var stenhård i vissa läger.


Och min lycka var total när DNA-testet var ett faktum då lilla minibullan Bacon klev in och stal mitt hjärta. Jag har haft tur, jag har fått skörda det som andra uppfödares idoga arbete lett fram till och jag är faktiskt genuint tacksam för denna möjlighet.


Jag har skrivit det innan: DNA-tester är ett verktyg, men de innehåller ingen sanning och inte heller talar de om vilken väg som är den rätta vägen. MEN det som de faktiskt vgör är att de sätter upp vägskyltar som ger dig som uppfödare möjlighet att välja på fler vägar. Jag älskar valmöjligheter, jag älskar möjligheten att själv få värdera vägar och göra val, kloka eller felaktiga så är det i alla fall MINA val. Men det finns en hel del grundläggande saker med DNA-test som man måste beakta!!!!!!


1. DNA-test beskriver den enskilda individen och såvida det inte rör sig om härstamningskontroll så säger det inget om huruvida stamtavlan bakom individen faktiskt stämmer. Glöm inte att man tror att 2-5% av alla barn har en annan förälder än vad de tror....hur ser det då ut i hundvärlden?


2. DNA-testet är exakt så tillförligt som laboratoriet som utvecklat och erbjuder testet är. Det betyder att det finns en massa laboratorium runt om i världen som erbjuder de märkligaste DNA-tester, exempelvis så ska man genom att skicka in en pälstuss få reda på vilka raser som ingår i ens blandras....... Man ska kunna lita på sitt DNA-test, så därför lägger SKK stor vikt vid att testen valideras för att man ska kunna få registrera resultatet. I det fall då testet av olika skäl inte kan valideras, anser jag att man ska bilda sig en god uppfattning om labbet först, innan man köper resultat och forskning rakt av.


3. Man kan inte ta delar av den information som finns runt ett DNA-test och använda bara den som passar ens egna avelsplaner eller ens egna kunskapsnivåer. Det här blir extremt tydligt inom PLL-diskussionerna. Här vill folk inte tro att testet är tillförlitligt bara för att man i samband med  resultatredovisningen påtalar att upp till 20% av de som testats Carriers kan utveckla sjukdomen. Folk verkar fastna i att en recessiv sjukdom inte kan få bärare som insjuknar. Det är förstås riktigt i sig, men eftersom man nu faktiskt konstaterat att så är fallet så får man nog vackert dra i sig den kunskapslinan om man alls ska acceptera testet och de resultat man får. Man kan liksom inte bara ta den ena biten och sedan skippa den andra kunskapen. Då blir det ju för bövelen som att köra en bil som bara har gas och broms men ingen ratt!!!!!


4. DNA-testerna kommer att välla över oss och jag är övertygad om att vi inom de kommande 10-15 åren kommer översvämmas av nya möjligheter att testa saker. Man kan redan idag testa för vilka färger en hund bär, om den bär på nakengener osv. Jag vill kanske höja ett varanande finger eftersom jag sett hur stor vikt man lägger vid dessa DNA-tester. Det är enkelt att fatta avelshygieniska beslut om att inte använda bärare, men är det lika enkelt att sedan få tillbaka den genetiska variation som det innebar att man slog ut bärarna? Och är det då av relevans att man slår ut bärarna av en sjukdom som i worst case scenario drabbar mindre än 5% av populationen????? Det finns inte en hund som inte har någon form av "skräp" i sina gener, men det är  ju likheterna inom varje ras genom som får det att bli just en ras och inte bara en hund. Sålunda är det viktigt att man behåller sin likriktade genpool om man nu vill ha sin typiska ras, oavsett om det gäller utseende eller mentalitet.


Så gör som jag, som av ren och skär tur, hamnat rakt in i två raser som faktiskt har DNA-tester nu för tiden och njut av frukterna. Men inse att genetikerna och forskarna antagligen har långt större kunskaper om genetik och mutatione än oss hunduppfödare, på samma sätt som vi vet långt mycket mer om hunduppfödning än de flesta genetiker. Vi måste fatta besluten och genomdriva dem efter att vi tillgodogjort oss den kunskap vi kan få från genetikerna - men det är vår avel som ser till att det finns både valpar att tillgå och att de valparna är rastypiska i sin ras.

ANNONS

Presentation


Välkommen till kennel Skybar och min blogg. Jag skriver om ditten och datten, mest om hundar och allra oftast om miniatyrbullterrierna Bacon och Yihoo. Fast jag föder förstås upp arbetande jaktlabradorer...

Fråga mig

22 besvarade frågor

Omröstning

Vad tycker du om de nya utställningsreglerna?
 Bra, lätta att hänga med på.
 Man får väl lära sig, men just nu är det lite krångligt.
 Jag saknar att de inte placerar 5 hundar.
 Varför inte ändra till FCI-regler direkt?
 Vad då är det nya regler?
 Excellent borde betyda att man fått CK...

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4 5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25 26 27 28
29
30
31
<<< Oktober 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ kennelskybar med Blogkeen
Följ kennelskybar med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se